Ett ögonblick av vemod
kring dina ögon blå
finns något i det dolda
som ingen kan förstå

En blick som stod stilla
och vilade i sin puls
i skimret av din tår
sågs sorgernas impuls

Du slogs för det goda
vid stridslinjens spets
våldförd på integriteten
av fientlighetens krets

Blottade din klenhet
en tår på din kind
när ropen fick gensvar
av lindringens vind

Din ensamhets plåga
som spillror på din mark
och modet att resa dig
ur bråten och stå stark

Det fanns en tid så grå
när tillvaron var svag
när kränkheten svarade
med svaga andetag

Du visat har din styrka
att inte bara fly
när gråten reste sig
och dagen blev som ny