Ensam....
Känner mig så ensam....
Även fast jag har mina vänner o barn omkring mig och min älskade fästmö..
Känner mig ändå ensam då jag känner att jag inte har någon att anförtro mig åt...
Har försökt o prata med min sambo o flickvän om hur jag kännr men känns inte som jag får någon kontakt riktigt..
O känner väl att jag inte riktigt har någon annan o prata fullt ut med heller...
Så jag bär detta inom mig...
Och tillsammans med just nu rådande situvation med att jag inte får in pengar så det räcker....
Så kommer självmordstankarna igen.
Dom snurrar runt i mitt huvud och det gör ont i mig...
Jag ha till o.med bestämt hur de ska ske....
Jag vet snart inte vad jag gör. Men fortsätter detta är jag rädd att jag gör verklighet av tankarna...
Älskar er i min närhet och mina barn men känner mig som en inte allför bra pappa.
Svikna kommer ni att bli om jag gör detta men känns som ni har det bättre utan mig.
Det gör så ont i mig.
Hur ska jag döva denna smärta om att behöva lämna er.
Känner mig så ensam. Dessa jävla tankar.
Hjälp!