En blå droppe
dansar till rymdens sång
hon svävar i tysthet
i ett evighetsmörker

snurrar för liv och vila
gör skillnad på natt och dag
i värmen från solens händer

hon bär frön
som fötts ur intets livselixir
att gro i hennes vatten

                  *

Stjärnfolk sökte fristad
fann fäste uti varat
ett Paradis för tillväxt
i näring av jord och hav

vi levde i samklang
sida vid sida naturligt
med faunans och florans väsen

vi skördade frukten
från kärnan
som föll ur vår hand...

                 *

Något henne smärtar
hon plågas
de ondas gärning
har rört vid hennes vatten

hör vargens tjut
i mörka skogar

vällande oro
rullar i hav

valarnas klagosång
ekar i djupen

människans ångest
bultar och tär

rastlösa själar
rasar i natten

vad är det som händer
under himlens
stjärnbeströdda sfär...

                 *

Fjärran fågel
en ängel förklädd
tillsänd med bön

hon sjunger
den lärda sången
en vädjan från evig vila
bortom tiders rum

klangen når havsdjup
strömmar med vindar
högt över snöklädda berg
virvlar att landa i ökensand

                 *

"Människa

har ditt ego gjort dig
till best

har du tappat
din tillit
sans och förnuft

                *

Minns din vagga
hur du ristat din prosa
i grottan med kol o sten

hur du vandrat
över slätters land
seglat mäktiga hav
endast ledd av stjärneljus

du skördade frukt
från kärnan du bar

en gång höll du
mål och mening
balans och harmoni
i dina händer

och ingen kände ordet
frosseri 

              *

Modern tåras
skändad hon plågas
av orena sår

likväl vill hon snurra
sin skimrande dans
värma sin hud
av solstrålars glans
 
med oss
eller utan

det är upp till oss
alla nu

vill vi komma
till insikt

eller
vill vi förgås

utan hjärta
finner själen
ingen ro"

               *

Hon snurrar
vår kära Terra Nova
sin skimrande dans

ty hon anar den godhet
som spirar

det hopp

som nu lagts i hennes vatten
redo att födas
ur intets livselixir...


 

© Chawa 2014