om att få sin barndom förstörd av sin styvmor och andra vuxna personer i sin närhet..att bli kränkt på ett sätt som gör att man förlorar sin självkänsla helt.
November barn
tunga moln över vintergatan idag och
jag kunde liksom glas
spricka och gå sönder
ser inget längre nu när mina ögon
blivit förblindade av ditt sätt att hantera allt
vackert som blir så fult
vill inte se det heller
du ska inte tro att du har makt
fast du tog dig innanför mitt skal för ett ögonblick
det är din sanning - inte min
genom mitt timglas har all sand redan passerat
och du är tillbaks på ruta ett
farväl Novemberbarn
du som väntade på regnet som aldrig föll
och vände om
adjö lilla barn som aldrig kom tillbaks
fjärilarna dansade runt elden tills den saktade falnade
men jag har redan gått och
du får ingen chans att förneka mig igen
jag har redan tagit mig hundra trappsteg härifrån
och sett hur det blåser på Jupiter
farväl Novemberbarn
du som landade på himlens mjukaste moln
adjö lilla barn
som tog dig till den plats där vinden vänt
där ingen kunde krossa din värld
lilla Novemberbarn
Nästa text
Föregående
