Jag vet inte längre vart du är
men din kärlek berörde mig djupt

jag spelade den otvättade
romantikern

du var prinsessan
där uppe på ditt onåbara
torn av vit marmor

dagarnas tomhet faller
så utan innebörd

din glöd består i mitt hjärta

kanske bara gud vet om
våra liv möts igen