Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Famnar Juanita.

 

I enskildhet. Under handflatan styvnar bröstvårtan. Jag känner dess rosa färg mörkna. Åtrå. Som gryr den utan att vara önskad. Gnyr. Längs armhålor och hals. Kraftspel i muskler – längs lår – över stjärt – kring käkbenet.

I angelägenhet. Mellanrum grävde ur ett självförakt. Krafsade på hopp. Du. Döden kom nära. Jag måste dö för att kunna leva. Dra ut stålet kvinna. Juanita. I en vinter där den blå timmen tar över rummet.

Om det är modigt, om det är acceptans, om det är uthållighet. Att falla. I hoppfullhet.

 




Prosa av kerstin skriver VIP
Läst 277 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2014-01-31 09:26



Bookmark and Share


  Jan Widströmer VIP
Särskilt första tredjedelen, men så kallnar anrättningen.
2014-01-31

  Fredrik P. VIP

En sinnlig nerv i dikten som går rakt in
in hjärttrakten.
2014-01-31

  Lars Hedlin
En dikt som du förmedlar med bra känsla och inlevelse GILLAS MYKCET! ;)
2014-01-31
  > Nästa text
< Föregående

kerstin skriver
kerstin skriver VIP