Lägg dig här vid mig! sluddrar jag

Mina dimmiga ögon irrar över hans ansikte
Tungt sjunker han ned på mage intill mig
På golvet, det enda som verkar intakt
Åh mänsklig värme, som jag har längtat

Hans läppar gör små våta märken på min axel
Medan jag försöker slicka de sista dropparna ur flaskan
Se vi förfaller, men det är nog okej med mig
Jag slår tänderna hårt i glaset och ger upp
Han mumlar något dumt och flaskan rullar

Mina båda händer under hans fuktiga t-shirt
Våra munnar är domnade, läpparna svullna
Tungorna ivriga, ögonen blanka
Och han trycker sig, han vill så ha mig just nu
Men det är nog inte för att vi är kära

Tar runt hans nacke och försöker fråga
Vem är du, vad hände med min poesi?
Ingen av oss lyssnar för vi orkar inte tänka så
Bara hans bultande puls när han rullar över mig
På golvet är jag hans, i himlen kanske någons



Men himlen vet jag inte om den finns.