Vem Kunde Ana att Det Finns
Nätter när man inte alls ville sova.
Då När Fullmånen Slösar
Sitt Silver, och jag är Lyckligt
Berusad Av Dig.

Sedan när du somnat och Bara
Miles Blåa Toner Hänger Kvar
och du sover rofullt och jag kan
se Kärlekens Anletsdrag i ditt
ansikte. När du verkeligen tänker
att Stanna kvar hos mig.

Sitter jag här och komponerar
i tysthet en Bröllopsvisa För Första
Gången. Våran bröllopsvisa!

Sätter på radion och bläddrar
runt bland kanaler.
På fyran skriker någon: Vad Gör Du
Med Mig Louise?
På närradion: Balladen Om Ohlin.

När jag stänger av i Ett Fruset
Ögonblick, En För att Sova här
bredvid dig. I värmen från dig
kan jag se dig le när du drömmer.

***

Inte En Chans att Ja' Ville Va'
utan dig i mitt liv.
Vi har gjort Änglar I Snön. Det var kul!
Jag Kanske Inte Säger Det Så Ofta,
men jag älskar dig!

Jag vet att Vi Är På Gång,
Snart om inte annat.
Jag ska skriva Sången Om En
Kvinna Och En Man. Om oss alltså.
Det ska jag!

Det är värt alltihop Om Så
Bara För En Kväll, tänkte jag
och singlade ut ett par
plektrum ur ett öppet fönster
medans Hela Huset Sov.

Jag fann mig i situationen och
konstaterade att jag får nog Gilla Läget.