och så finns det en gömt skör ton i mig

som underskönt längtar

likt hastigt rodnande körsbärsblom i flykt

i blixtrande skälmskt sommarslick

till att vilt dansa på gräsets yttersta strå

och sedan bara handlöst falla ned

med fingrarna spretande utsträckta

mot daggens väntande andetag

och hur ljuvt de så skola fukta min själ

mot ett länge längtat jordefall

när händerna skriva regnbågsprosa

över var daggkåpas gömda symfoni

längs mitt fall