jag har nog alltid varit beroende
beroende av kärlek, närhet

den närheten som jag aldrig fick som barn

en trygghet i att veta att den jag älskar stannar kvar
det är kanske därför som jag måste släppa det nu

jag kan inte leva på falska löften om närhet som inte finns


för den slutade för länge sedan
och jag har bara inte velat växa upp




sen träffade jag en annan som fick mig att inse
det jag inte vågat säga högt

det är inte nån annan jag ska älska
utan jag måste älska mig själv först


jag har länge varit rädd för ensamheten
men i dag måste jag bli vän med den

för den är hela tiden bakom mig och lurar

jag är nog mest rädd för ensamheten
för däri finns sanningen jag inte velat veta

att jag söker kärlek


för att jag inte kan älska mig själv tillräckligt

jag saknar dig varje dag
det är jobbigt att vara utan dig
och tårarna rinner än

samma i dag som för flera år sedan


jag har gråtit mycket över kärlek
men jag inser i dag att jag nog inte vet vad kärlek är


för hur ska jag kunna veta det
om jag aldrig lärt mig det?