Det kommer ofta smygande
jag kan känna på mig att snart är det här
känslan som tar ut mig totalt
som gör mig svag och liten


Det har gått tid den har läkt sår
men ibland måste jag pilla lite på sårskorpan
för att inte förlora mig själv
för att inte förlora minnena av alla dig

Musiken tar mig ofta dit
till den platsen där det bara är jag
den där platsen dit ingen annan får komma
för jag vet inte hur jag ska kunna dela med mig av den

Platsen där jag är blir liten igen där jag gråter som ett barn
stället där jag förlorar mig själv för att sedan komma igen
den plats där jag saknar en famn
en röst med lugnande ord

Livet går vidare, verkligheten finns där hela tiden
men jag vet inte om jag blir starkare
jag vet inte om tårarna jag gråter hjälper mig
för jag håller på att förlora kampen mot mig själv


Jag har blivit rädd för att falla
för jag vet snart inte hur jag ska ta mig upp
tiden läker alla sår säger de
och ibland måste jag pilla lite på sårskorpan


Pilla lite för att känna att jag lever
se att jag fortfarande kan blöda
verklighet som jag ej förlikar mig med
den som jag varje dag stretar emot