Det skapades en illusion av allt, som imploderade och i slutet visade ingenting.
den vidsträckta handen rörde vid vad den ansåg kunna äga, ägandet blev självuppfyllande och nu äger ingen medans alla äger nåt.

Hon sitter där och fäller vad som i första anblick kan ser ut att vara tårar.
Du kan inte LURA! Mig, jag ser dina små smittsamma pärlor av självförakt och ångest som du döljer i din maskerad, sopar ihop dom snabbt mixar dom och skriver Vitamin Fresh på den flaska jag sedan ger dig, du dricker det gör du alltid.

Jag går ut, om skönheten är i betraktarens öga varför är allt fult? och är allt fult då borde ju fulheten inte längre kallas fult utan normalt, Skönt! Det uppenbara visar sig, jag spottar lite tufft och somnar rädd.