Hon befinner sig innanför
En krackelerad kupa av glas
En vissen blomma
En torkad, ensam stackare
Glaset, höljet, fasaden
Är på väg att rämna
Den lilla biten av trygghet
Som fanns med smärtan och ensamheten
Finns snart inte längre
Snart finns hon inte längre
Långsamt tynar hon bort
Ingen ser
Ingen hör
Ingen vill veta
Men smärtan är för stor
För att bäras själv
Ingen når fram
En hjälpande hand
För långt borta
För sent