Det är sommar, juni, och det har regnat i flera dagar i streck. Marken är lerig, de tusen tälten är fuktiga - knappt hinner de torka innan en ny skur sköljer över festivalområdet och blöter ner deras glatta tak, bildar stora pölar kring dem igen.

Men nu är det kväll och för en gångs skull är det uppehåll. Människorna vandrar de grusiga upptrampade gångarna mot scenerna. Likt knott dras de mot ljuset och värmen. Basen känns i marken på flera kilometers avstånd. Bland kropparna kan man finna värme och kanske kärlek om man är vacker.

En flicka går i mitten av folkklungan som skrålar snapsvisor och Hellström högst. Hon är festivalens prinsessa med pappersblommor i håret och de största kängorna på den här sidan av campingen. På egen risk kan man få örat piercat i hennes tält om man kan avvara en tjuga eller bjuder på nåt starkt. De flesta betalar med pengar, men det gör inget; det är ändå alltid nån som vill bjuda festivalens prinsessa på sprit eller kitt; hon har varit full sedan en kvart efter att de fick upp sitt tält. Och egenhändigt gjort tre nya hål i vänstra örat lite i förbifarten. Det gör inte ont om man fått i sig lite vodka era jävla våp, sa hon men ögonen tårades när hon körde den tjocka nålen genom örsnibben. Hon vill va så hård ibland att det verkar som att inget kan skada henne, men hon ljuger för sig själv. Egentligen är hon skälvande och ofattbart vek; det går nästan att stoppa in handen mellan revbenen på henne och röra vid hennes mjuka bultande hjärta. Men hon ser farlig ut.

Nu är hon packad och lycklig, andas in doften av natt och äventyr. Natt luktar vått gräs och kall klar luft och vita stjärnor som smakar umami. Äventyr luktar rök och piss och varma levande vansinniga människor. Det här är hennes enda liv och det lever hon här och det doftar starkt av hennes svett och molnet av tung parfym som står runt henne. Hon är fan inte festivalens prinsessa för intet.

In i folkmängden marscherar hon med sina sällar och det är omöjligt att skilja dem från människorna omkring dem, för alla har samma frisyr. Men man skymtar de skära pappersblommorna hon bär i håret mellan alla axlar och huvuden. Och musiken spelar högt och kring henne rör sig kropparna i takt till den medan hon tar ett slarvigt bloss och försöker att inte tappa balansen. Den tjocka eyelinern är utsmetad under ena ögat. Flickan kan le med hela kroppen när det passar och hon skrattar i 1000 decibel och greppar efter något att hålla sig fast vid så hon inte ska slungas iväg från sitt sällskap av den tunga massan. När hon får tag i det griper hon hårt och drar det till sig.

Det är en pojke som tittar ner på henne och hennes knutna näve vilar mot hans mage, för det är hans alldeles för tunna tröja hon fått tag i. Han har en mjuk lugg och ett drag av ålderdomlig bitterhet i ansiktet, trots att han ler förvirrat och lätt berusat. Precis, alldeles precis som hennes eget ansikte ser ut när hon tittar i spegeln. Förstummad ser hon på honom och tycker att han är Puck i en midsommarnattsdröm; lika märklig och rå och bland blinkande lampor och i rusande blod trolsk. Hon som trott att hon aldrig någonsin skulle, för hon hade lovat sig själv att aldrig någonsin mer, men festivalens prinsessa står här andlös för första gången på tio tusen år minst. Han lossar milt på hennes grepp om tröjan och sedan rör han vid blommorna, som växer vid hans fingertoppar och slår ut på världens oländigaste plats: en plats där man vattnar med alkohol och föder med desperat längtan, där slår dessa blommor rot. Fina, säger pojken som är Puck och hon känner sig så dum som inte kan svara något.
Hon lägger händerna om hans nacke, drar honom till sig och ropar i hans öra. Vilket band är det som spelar frågar hon. Han vet inte. När han vänder på huvudet snuddar hans nästipp vid hennes kind.

Den här flickan ser ut som att hon försörjer sig på att mörda, tänker Puck. Så märkligt det blir med de söta blommorna i håret. Men han tycker att hon är vacker, han tycker att hon har samma sorts ögon som han.
Puck vågar inte vänta på något, för han har väntat förr och då har han gjort sig illa. Men, tänker han. Om hon kysser mig nu tänker jag hålla i henne resten av natten.