det är skönt att komma vidare
säger jag till honom och
han kanske svarar men
vi vid polstjärnan är det så
förvånansvärt tyst

vet inte varför
hans ögon möter mina
hans lanternor brinner inte för mig
och det vet jag

jag hade ändå
blåst ut dom

för han var aldrig hela min värld
och det vet han
men inatt är det skönt
att vila tankarna
på något som inte är
maskätet av sorg

ingen kolsyra eller tigertämjare
men ett leende räcker väl
ändå just nu för

flyktiga livspusselbitar
i det förgångna är
sånt som inte spelar lika stor roll
imorgon när vi vaknar
men som inatt
är allt

han och jag
delar himmel
och tiden
den finns inte


till nästa gång
hjärtat briserar