Läs mina drömmar

kan knappt dem besinna

Om ynnest att få vara

en mans enda kvinna:

Få rusa en sommar

över hällar och äng

Känna längtan spira

över vår älskogs säng

Din famn mig famna

av ömkan och tröst

Få vila i styrka

när sinnet har höst

Smekas av händer

bekanta genom åren

Skall källor åter öppnas

av sav bestigas om våren

Som vinterns  kalla filt

har insikten upprört

Av bitterhetens visdom

har livet åter upphört!

Som årstidernas varv

Och evig föränderlighet

Känns hoppet hopplöst

likt  naturens förgänglighet