Vi kan berätta alla hemligheter för varandra vi
kan sluta att sätta upp barriärer för att vi
inte vågar se över kanten, vågar aldrig titta ner över branten
när kan
vi sluta upp med att ignorera alla blickar vi gett
varandra

Har vi inget samvete vi kan kvarnpepparsöndermala
tills inga missförstånd finns kvar och vi kan
aldrig i helvete känns oss utvalda

Vi går om varandra, i tron om att det är bättre så
och snön smälter, vi är sämst på att slaska med fötter ändå

Vi ger alla komplimanger man kan få, för hur man ser ut
bra eller dåligt

Vi inser inte vad som orsakade kaoset,
utan vad det föranlett

Man nosar på konsekvenser,
jag rycker till när dörren trycks igen, om igen

Mitt hjärta poppar ut,
samma färg som en potatiskrokett

När dörrar fälls igen,
och livet går snett
står vi där beredda i livsmaratonstartfält,
fastfrusna i vår egen staffet
ett sprinterlopp, där man pekar och
och lipar åt den som hade rätt

Sen tycker du synd om dig själv, för att precis
som meningarna ovannämd, vill jag bara ha
dig och din lena kind
för mig själv