För femte gången på rad stramar mina kinder,
upp sig i hopp om att låtsas leka glad
allt handlar inte om idag, det värsta är
att jag inte kommer ihåg hur jag var igår

Men alltid när jag funderar försvinner en tanke
på glid, utför nerfösbackar sicksackar förbi
på tal om min präktighet så tänker jag i smyg
på ett hem med allt som förrut kallats lättsamhet

Vi äter frukostar länge ibland, bara för att känna
det där lördagsångestsuset som ibland efter keligfredagskväll
stryker sina fingrar längs min rygg
bara när jag gjort någonting, som faktiskt blev fel

Sen tänker jag på att jag har blivit stor
jag har blivit arton, inget mera barnasnor
ska vara präktig som en gam
och istället ha skjorta högklackat leka dam

Alltid när jag förtränger någonting,
så tappar jag mig själv, och jag vill ju minnas
utvärdering är mitt mantra och kommer alltid
vara så länge jag drömmer