Ibland vänder jag mig om, pekar finger åt livet och skriker att jag inte bryr mig.
Vill ni veta hur skönt det känns? Det känns så jävla skönt.

Sedan släpper jag allt, gråter en skvätt och tröstar mig själv i min ensamhet. Stänger av, pausar. Blir en zombie.
Vill ni veta hur det känns?

Inte bra alls.