Jag längtar så

till Libanon

Landet där jag inte varit

vad jag vet

men längtar ändå dit

Beirut, staden som aldrig sover

Lilla Paris kallad

liksom min stad Vänersborg ju också benämns

Men de är ju inte speciellt lika kanske

Kul ändå

Liksom märkligt, märkvärdigt

Cederträdsskogarna, de doftande, det så mäktiga vackra trädet

Som finns avbildat på Libanons flagga med

Bergen de höga snörika

Tänk att man kan åka skidor  på förmiddagen

och sedan gå ned och bada på eftermiddagen.

Och min man som har en fin restaurang nära havet,

tänk om vi kunde jobba där,

Han var tillbaka ett kort tag för tjugo år sedan, smög in i landet,  och byggde då upp denna.  Den hette Stockholm. Välsbesökt och omtyckt. Återkommande gäster.

Men han var tvungen att fly igen.

Restaurangen är uthyrd.

Men än i familjens ägo..

Kan jag nånsin få se den

Kan jag nånsin få se hans land

som jag önskar vore också mitt

nu

Jag längtar

Och nära ligger Syrien

där han föddes

och hans morfar hade stora vinträdgårdar.

Tänk om man hade fått resa runt där.

Dessa vackra landskap, vackra städer

Får se på bilder

och lyssna till min mans berättelser så länge

En gång kanske drömmen blir sann

Det här är ju bara början

 Se även gärna texten från igår.för lite bakgrund, .:

En annan barndom

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/samir-kassir-beirut/

"Beirut  är huvudstad i Libanon. Det är landets största stad och har cirka 2,1 miljoner invånare (2007). Men befolkningen ökar snabbt.

Staden ligger på en halvö mitt på Libanons medelhavskust och är landets största hamn. Staden nämns för första gången i de egyptiska Amarnabreven från 1300-talet f.Kr., och har varit bebodd ända sedan dess.

Beirut är säte för den libanesiska regeringen och spelar en viktig roll i den libanesiska ekonomin, och många företag och banker är baserade i distrikten Centrum, Hamra, Verdun och Ashrafieh. Staden är brännpunkt för regionens kulturliv, och är berömd för sin press, sina teatrar, sina kulturaktiviteter och sitt nattliv. Före det libanesiska inbördeskriget mellan 1975 och 1990 var Beirut en välbesökt turistort vid Medelhavets östkust. Staden kallades ibland "Medelhavets pärla" och även "Lilla Paris", därför att det franska inflytandet fortfarande var stort och franska talades allmänt. Efter det förödande kriget genomgick Beirut betydande upprustning,^[1][2][3] och återuppbyggnaden av stadens historiska stadskärna, marina, kasino, pubar och nattlivsdistrikt har återigen gjort den till en turistattraktion.

Beirut utsågs år 2009 till det främsta stället att resa till av New York Times.^[4] Staden listades även som en av de tio mest livfulla städerna i världen av Lonely Planet 2009.^[5] Den rankades på nionde plats påTravel and Leisure Magazines lista över bästa stadskärnor i kategorin World Best Awards 2006, precis bakom New York och före San Francisco i listan.^[6]

Beiruts historia sträcker sig mer än 5 000 år tillbaka i tiden,^[7][8] och den äldsta bosättningen på platsen var på en ö i Beirutfloden, som senare sakta slammades igen. Det första historiska omnämnandet av Beirut kommer från 1300-talet f.Kr., då staden nämns i Amarnabrevens kilskriftstavlor. Bland dessa fanns tre brev från en Ammunira av Biruta^[9] (Beirut) till Egyptens farao.^[10] Biruta omnämns även i brev från Rib-Hadda av Byblos.

Utgrävningar i centrala Beirut har lagt i dagen lager av feniciska, hellenistiska, romerska, arabiska och osmanska lämningar.^[11]

Vissa historiker menar att namnet Beirut härstammar från Beroe, Afrodites dotter och Eros syster.^[12] Andra hävdar att staden ursprungligen döptes till Bêr?t, "Källorna" av fenicierna.^[13] Ännu en teori är att Beirut är en sammandragning av Bayt Ashtarout, eller "Astartes stad". Under antiken var staden känd som Berytus, ett namn som år 1934 återupplivades och gavs till den arkeologiska tidskrift som publiceras av Konst- och vetenskapsfakulteten på Amerikanska universitetet i Beirut.^[14]

År 140 f.Kr. förstördes staden av Diodotus Tryfon i hans kamp med Antiochus VII Sidetes om tronen i seleukidernas rike. Beirut återuppbyggdes snart med en mer reglerad hellenistisk stadsplan, och döptes om till Laodikeia i Fenicien (grekiska: Λαοδικεια ? του Φοιν?κη) eller Laodikeia i Kanaan, för att hedra den seleudikiska adelskvinnan Laodike av Makedonien. Den moderna staden ligger ovanpå den antika, och få arkeologiska utgrävningar hade gjorts före slutet på inbördeskriget 1991, men nu har stora delar av den förödda innerstaden öppnats upp för utgrävningar. En utgrävning år 1994 visade att en av Beiruts nutida gator, Souk Tawile, fortfarande löper längs en forntida hellenistisk och romersk gata.

Berytiska mynt från det första århundradet är präglade med lyckogudinnans Tyches huvud. På baksidan återfinns stadens symbol: en delfin som slingrar sig kring ett ankare. Denna symbol togs upp av den tidiga boktryckaren Aldus Manutius i 1400-talets Venedig.

Beirut erövrades av romarna genom Pompejus år 64 f.Kr., och staden införlivades i provinsen Syria. Veteraner från två romerska legioner slog sig ned i staden, den femte makedonska och den tredje galliska legionen. Staden blev fort romaniserad, och blomstrade under Herodes den stores dynasti. Den gjordes år 14 f.Kr. till en colonia, Colonia Iulia Augusta Felix Berytus, döpt efter kejsar Augustus dotter, Julia.^[15][16][17] Stora offentliga byggnader och monument byggdes, och Berytus åtnjöt full status som en del i imperiet.^[15]

Berytus hade under romartiden en välkänd lagskola.^[18] Två av Roms främsta jurister, Papinianus och Ulpianus, båda från Fenicien, undervisade vid skolan under den severiska dynastin. När Justinianus I sammanställde sina pandectae på 500-talet härleddes en stor del av lagtexten från dessa två jurister, och Justinianus erkände år 533 e.Kr. skolan som en av de tre officiella lagskolorna i riket. Efter några få år förflyttades eleverna till Sidon^[19] som en följd av en förödande jordbävning år 551.^[8][15][20] Omkring 30 000 dog bara i Berytus, och längs den feniciska kusten var det sammanlagda antalet döda nära 250 000.^[16]

Det under 500-talet så jordbävningsdrabbade Beirut kom i arabiska händer år 635.^[16][21] Som handelsplats vid Medelhavets östra del överskuggades Beirut under medeltiden av Akko. Från 1110 till 1291 tillhörde staden korsriddarnas kungarike Jerusalem. Johan av Ibelin (1179–1236) återuppbyggde staden efter striderna mot Saladin, och byggde även släkten Ibelins släktpalats i Beirut.^[21]

Vid 1800-talets andra hälft höll Beirut på att utveckla nära kommersiella och politiska band till de europeiska stormakterna, särskilt Frankrike. Europeiskt intresse av libanesiskt silke och andra exportvaror förvandlade staden till en viktig hamnstad och kommersiellt centrum. Samtidigt fortsatte osmanernas makt i regionen att avta. Sekteristiska och religiösa konfilkter, maktvakuum och förändringar i regionens politiska dynamik kulminerade i Libanonkonflikten 1860. Till Beirut flydde då många maronitiska kristna från de områden på Libanonberget som hårdast drabbats av striderna, och från Damaskus.^[25] Detta förändrade i sin tur Beiruts etniska sammansättning, och sådde fröna till framtida etniska och religiösa problem där och i övriga Libanon. Beirut fortsatte dock att blomstra. Detta berodde dels på europeisk inblandning, och dels på en allmän insikt hos stadens befolkning att handel och välstånd berodde av inrikes stabilitet.^[26]

År 1888 gjordes Beirut till huvudstad i ett vilajet i Syrien,^[27] som innefattade sanjakerna Latakia, Tripoli, Beirut, Akko och Bekaadalen.^[13] Vid det här laget hade Beirut växt till att bli en verkligt kosmopolitisk stad, och hade täta förbindelser med Europa och USA. Beirut blev också ett centrum för missionärsaktivitet, något som förde med sig en imponerande mängd utbildningsinstitutioner, såsom Amerikanska universitetet i Beirut. Staden fick vattenledningar dragna av ett brittiskt företag och gasledningar av ett franskt, och silkesexport till Europa kom att dominera den lokala ekonomin. Sedan franska ingenjörer år 1894 hade byggt en modern hamn och en järnväg genom Libanon till Damaskus, och sedan vidare till Aleppo 1907, skeppades en stor del av exporten på franska fartyg till Marseille. Frankrikes inflytande i området blev snart större än de andra europeiska stormakternas. År 1911 bestod befolkningen enligt Encyclopædia Britannica av 36 000 muslimer, 77 000 kristna, 2 500 judar, 400 druser och 4 100 utlänningar.

Under större delen av kriget delades staden itu av den så kallade "gröna linjen": i östra Beirut bodde nästan enbart kristna, och området kontrollerades av kristen milis, medan västra Beirut hade en övervägande muslimsk befolkning.^[31][32] Stadens centrala delar, som tidigare varit fokus för mycket av handeln och kulturen, lades mer eller mindre i ruiner och blev ett ingenmansland mellan de stridande parterna.^[31] De flesta företag flyttade ut till andra stadsdelar.^[31] Delar av befolkningen flydde utomlands, och under kriget mellan Israel och Libanon 1982 dog tusentals Beirutbor. 1983 utsattes franska och amerikanska militärförläggningar i staden för självmordsbombningar.^[33][34][35]

Sedan kriget tog slut 1990 har libaneserna återuppbyggt Beirut, och staden lyckades i viss utsträckning återfå sin status som ett turist-, kultur- och utbildningscentrum i Mellanöstern, och även som ett centrum för handel, mode och media. Återuppbyggnaden av centrala Beirut utfördes till stor del av Solidere, ett byggföretag som grundades 1994 av Libanons dåvarande premiärminister Rafiq Hariri.^{[källa behövs]}

Mordet på den Syrienkritiske Hariri vid Golfe de Saint-Georges i Beirut år 2005 skakade hela landet,^[36][37][38] och uppskattningsvis en miljon människor samlades för en demonstration i Beirut en månad efter Hariris död.^[39][40] Demonstrationen kallades Cederrevolutionen, och är den största i Libanons historia.^[41] Den fick till följd att de sista syriska trupperna drog sig ur Beirut den 26 april 2005,^[42] och den 15 oktober 2008 återupprättades diplomatiska kontakter mellan länderna.^[43]

När kriget med Israel bröt ut 2006 förstörde israeliska raketangrepp mot Hizbollah-mål delar av Beiruts infrastruktur, särskilt i stadens södra, i huvudsak shiitiska delar, som kontrollerades av Hizbollah."

Från Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Beirut