jag är två
inte alls unik

den ena jag är glad
den andra har panik
jag ser mig själv i spegeln
hur kom jag hit


jag fångar upp vattnet
i min kupade hand
ser tydliga märken
från en tand

ännu en gång
sköljer jag blodsmaken bort
ser mig i spegeln
torkar kinden min torrt


jag vill inte
men kan liksom inte
förmå mig att låta bli

känslan efteråt
så lätt och så fri

fråga mig inte varför
jag saknar svar
det liksom bara blir så här
jag vet inte
men detta är jag

kontrollen
att på något sätt så sjukt
svälta sig själv
blev en vana
somna hungrig var kväll

att vilja ta för sig
äta
älska
leva och njuta
vara som du

det tar emot så mycket
men öppnar mig nu

döm mig inte så hårt
jag kan se och höra din gråt
vet inte varför
men jag ber om förlåt

jag ska verkligen försöka
att se hur fin jag faktiskt är
att även jag är värd att vara här

jag ska bry mig mer om mitt värde
om mitt inre
än min kropp

allt det ytliga
vill jag få bort

jag ska be den onde jäveln
inuti som driver på
att släppa mig
låta mig gå

han föder mig med panik
äter upp mitt hopp
han får mig att förstöra min svaga kropp


jag vill kasta honom
i helvetets lågor
att han dör med lidande
och mina plågor

jag vill få bort honom
bli för evigt honom kvitt

vill inte leva så här
se allt svart eller vitt

jag vill blir fri
känna lättnad som du

kanske jag är på god väg nu...