Det var blicken du gav mig
Sättet du bet ihop dina käkar
Pressade samman dina läppar
Som avslöjade dig

Du behövde inte säga något
Jag kände det
Visste vad du skulle säga
Orkade inte säga emot

Jag var så nära flera gånger
Att kasta mig ner på knä och brista ut i gråt

Men det skulle bara bli mer jobbigt för oss båda
Så jag hållde emot allt vad jag kunde.

Tittade på när jag såg för mitt inre
Hur vi kastade oss i marken
Hur vi gick i tusen bitar
Gick sönder, blev trasiga
Slets motvilligt åt olika håll

Förstod inte varför vi gjorde såhär
Slängde iväg och trampade sönder
Vår mjukhet, ömhet
Våra leenden, vår beröring
Vårt skratt.

Tittade på dig en sista gång
Så noga jag kunde innan du blev suddig
Bakom mina tårfyllda ögon.
Tittade in i dina ögon
Tänkte att jag också måste vara suddig för dig nu
Vi måste vara suddiga nu

Tänkte på alla dom gånger dom ögonen
Tindrat mot mig
Sett bara mig
Hur många gånger jag lagt märke till hur mjuka dina läppar alltid är

Lämnar dig, som jag ville behålla
Och där står jag kvar nån sekund
Med oss i spillror
Jag kvävdes mer för varje steg jag tog

Bort från dig.