Låt smutsen skrubba dig ren
Livet är att lida
sa du
och tände en cigarett
Den glödde i mörkret
Jag kommer knappt ihåg dig
Du bodde i
ett tvåvåningshus
utan trappor
och med en brandstege
som ledde in i elden
Sörj inte asfalten
som sprack
där ingen längre går
Du kämpade
tills dödsrosslingarna
stod dig upp till halsen
Innan jag visste ordet av
satt du där på balkongen
och kom inte ihåg
vem som släckte lyktan
Gå in och dö
min vän
Du visste ju sällan
om du redan var död
när du vaknade om natten
Stäng av vattenkranen
låt smutsen
skrubba dig ren
Jag ska sörja din grav
men aldrig att du levde