Nu tänder de i spisen
i huset mitt emot
här ute är det kallt
vid uteliggarnas park
Ett hem fyllt av kärlek
på andra sidan gatan
när skymningen faller
man måste vara stark

En plats fylld av oro
när skuggorna tar vid
i parken lever hoppet
som en vy i fantasin
Orosmolnen växer
som gråa penseldrag
och tvivlet bär smaker
likt ett surt årgångsvin

Ensamhetens gissel
tär där i natten
hungern är en plåga
så svår att förklara
På andra sidan gatan
brinner ljus för kärlek
ömhet och berörring
så lätt att besvara

Gryning över staden
parken bär sin plåga
i huset fyllt av värme
tas spännande kliv
Tristessen den lamslår
uteliggarens dilemma
och kylslagen terräng
tar hårt på sargat liv

Vardagslivet konverserar
kring välbärgad enhet
befintliga drömmar
den rike mannens chans
Luftslotten i parken
byggd på osäker grund
livet för den utslagne
som en dödande lans