som när djuren vandrar över skinnet och stegen dröjer kvar
så låter vi orden i ljud vandra

för att sen landa i tystnad

i eftertankens kvarliggande rytm
och trumma länge 

länge än

för minnet kan töjas
pulsen böjas
trygghetens brist kan beslöjas med ljud

och vi låter dem låta och håller om och omkring
låter dem leva som inom en ring

dröja i hud
bundna vid livsram
fångande nedslagna som för att stanna

trolltrumma orden 
skinnad och nött 

besinnar den puls som genar förstrött
nött
av nyckernas ryck

och djuren som skenar

trolltrumma 
trolltrumma
trolltrumma

enar