Stjärnorna kryper
genom livets garderob
ljuset smeker stilla
kring orörda kostymer
bilderna talar tydligt
om livet bakom murar
doften är outhärdlig
som dyra parfymer

Cigarettröken stiger
mot vittrad tegelvägg
de smutsiga glasrutorna
lämnar ångor av ljus
den fängslade poeten
skriver sina memoarer
när tårarnas vägg
liknar nymalet grus

Blyertspennan rör sig
genom livets garderob
bokstäverna marscherar
på tyngdlösa pappersark
nyanser av askgrått
tonar upp sig så sakta
bakom mörka glasögon
måste själen vara stark

Timglaset rinner
men tiden står stilla
murarna ska rämna
som skymningen önskar
en sista mening
i en bok med läderband
poeten mot friheten
när morgonen grönskar