det finns en bild av min barndom
en aning av en ljushet
en aning av ett mörker
i mörkret finns flera av Astrid Lindgrens figurer
Pippi förbannade Pippi jag hatade Pippi
jag höll på Pruseluskan och hoppades Pippi skulle
komma på barnhem
ännu värre var Pelle i Saltkråkan
hans fula uppsyn gud vad jag hatade Pelle i Saltkråkan
och Tjorven som retade farbror Melker som jag också hatade
båda två fy fan vad jag hatade Malin och Stina
alla Astrid Lindgrens figurer var vedervärdiga men perfekta som
hatobjekt Bröderna Lejonhjärta med sin patetiska död
Madicken och Lisabet fick mig att spy
men värst av alla (jag orkar inte nämna alla) var Karlsson
på taket mobbarnas mobbare om jag träffat Karlsson hade
jag dödat honom med en kökskniv tack vare Astrid Lindgren
och Karlsson på taket blev jag medveten om att jag ville döda
eller på grund av men det finns en figur tror jag vänta nu
en figur som gav mig tröst nää det gör det inte
ingen ingen ingen av Astrid Lindgrens fascistoida figurer
gav mig tröst bara ångest och dåligt humör
som tur var fanns Staffan Westerberg