Av tankar mitt hjärta tänder,
på vänner och fiender.
Mitt hjärta det bränner,
för allt som jag känner.

Älskade och hatade,
föraktade och saknade.
Att vi alla en gång träffade,
och än en gång lämnade.

Vi sågs alla som så,
att vi alla skulle gå.
Att vi ej kunde förstå,
att vi vårt eget liv måste så.

Jag har älskat och hatat,
jag hatar och älskar.
Det kommer alltid förbli så,
även när jag ej ber er att gå.

men jag saknar er så,
även många av de jag inte längre såg.
Ni är mig nu några av de saknade få,
jag kan inte finna mening till varför det blev så.