Det var Herr Sartres idé att vi skulle återanvända alla de tusentals skorna i skolans garderober, givetvis i pedagogiskt syfte. Herr Sartre tog själv första initiativet och provade första paret herrskor, halkade på gatan, föll ihop och kved att jag måste gå och hämta nästa par. Jag tog av honom lågskorna och de brungrå dyvåta strumporna, och letade upp ett par något tjockare mossgröna som borde passa till kängorna. Sartre gnällde om att de var alltför moderna och att akryl inte var förenligt med existentialismens syn på ångest. Jag satte på honom dom i alla fall, kängorna också, och tänkte att nästa gång ska jag fan sätta ett vinglas på ena foten i stället, det kunde han gott ha, den mossige gubben.