Nya kulturprojektet
präktigt men måttligt jäktigt
tiden svann bort i omsorg
för dem som låg i långkorg
hudlösa, halta, lytta
lik jävlarna förbytta
skrek de, de stackars kräken
jag blev så smått förlägen
blev de normala sedan?
javisst, på god väg redan
när de blev pensionärer
då var de slut, besvären

Jag var med i flickgruppen, grupp B. Under projekttiden hade vi fri tillgång till leasingkläder från Åhléns och den provisoriska garderoben växte hela tiden. Jag förälskade mig en smula i en svart utställd läderkjol med rosett i lagom rymlig passform.

Vi bredde ut mattor och filtar så att alla skulle kunna sitta innan vi satte igång att klippa, klistra och måla teateraffischer och kostymskisser på OH-film. Det var många flickor i gruppen, och de flesta var små. Jag samarbetade med den ende pojken. Han var lite grå men hyggligt kavat. Kanske föredrog han mig eftersom jag hade blå tröja. De andra två tanterna hade rosaröda och verkade inte alls lika stressade. Pojken och jag målade först en färggrann tröja och sedan Nasses randiga, ur Nalle Puh. Det kändes ändå lite torftigt, en tumme på en hel vecka liksom?

Nästa dag blev jag inbjuden att beskåda pojkgruppens ljussättning (grupp A). Den långe gänglige, som jag kände igen sedan ett tidigare stödprojekt, guidade mig. Bland horderna av släckta lampor hängda på rår avtecknade sig en enda tänd, blå, på stativ. Jag försökte antyda något om en mer konstnärlig placering, men den långe verkade nöjd med sakernas tillstånd.

På avslutningsdagen samlade vi ihop pärlplattor, ljusscheman och affischer. Jag bekymrade mig för om vi skulle betala fullpris för de kläder vi leasat och valt att lämna tillbaka, eller bara för de vi valt att behålla? Och vem skulle egentligen städa och återställa lokalerna?