Jag vill skriva om resor till fjärran land som fick mig att upptäcka delar av mig själv jag inte visste fanns.
Jag vill skriva om långa nätter med en annan hand i min, en mage fylld av fjärilar och ett hjärta vars slag kontraherar dubbelt vid ljudet av hans namn.
Jag vill skriva om när hjärtat trillar i marken, raseras i tusen delar och hur jag ändå älskar honom med varenda skärva.
Jag vill skriva om solnedgångar som blir till soluppgångar medan saker och ting förändras.

Jag vill skriva om stora förändringar men det är en sanning med modifikation för mina resor sträcker sig så långt som till utkanten av stan.
Mina nätter involverar inte någon hand i min utan jag faller i sömn till ljudet av min välbekanta favoritserie istället för hans andetag.
Mitt hjärta är helt om än med lite sprickor efter dåtid.
Tiden mellan solnedgång och soluppgång befinner jag mig oftast i drömmarnas värld och om inte så spenderas de grubblande över frågor som den här eller genom att vingla runt på samma dansgolv som föregående år och året innan det, och året innan det.

Så vad gör man då när man är fast i sitt hamsterhjul när ingenting verkar förändras och vardagen har lagt sin stilla hand över förtrollningen.
Antagligen låter man den där vardagen bli ett äventyr i sig, antagligen så väljer man en dag att cykla en annan väg än den man tar de resterade 364 dagarna. Antagligen så säger man ja till saker som ligger utför ens bekvämlighetszon. Antagligen så är det så man gör.
För även om gårdagen och dagen dessförinnan tycks vara densamma som idag, helt utan förändring.
Glöm då inte att ta en titt i livets backspegel och inse att det liv du levde för ett år sedan inte är i närheten av de liv du lever idag trots att ingenting verkar förändras dag från dag.
Dina äventyr behöver inte gå genom eld och vatten, varje dag står du inför val som tycks vara helt meningslösa men när allt kommer omkring är det valen som väljer din väg.
Din väg. Kom ihåg det. Din väg.