Solljuset faller in genom fönstret
Och sovande själar vaknar till liv
En inre harmoni, om så bara för en sekund
Fyller världen

Tunga ögon öppnas
Och fastän solen skiner
Fyller mörkret denna scen
Och själen dör återigen

Varje morgon dör jag
Sömnen är min enda frid
Liksom löv som faller och rosor som vissnar
Bleknar jag bort

Jag vandrar osynlig i folkets massor
Och fastän jag inte kan tala
Begråter jag min oälskade själ
Som en misslyckad gengångare

Ett liv som Sisyfos
Allt är meningslöst
Samma tankar, samma känslor, samma jävla meningslöshet
Om och om och om och om och om igen

En döende ros
Som aldrig känt smaken av vatten
Drunknar i stjärnljus
Blind bland solens strålar

Att leva är att dö
En gång för mycket