Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till Nietzsche, till Jung, till alla och ingen


Putrefactio, eller att smida en ny gudom

Träden skiftar, grönt, till gult, till rött
Mitt psyke har sänkts i ett nytt stålbad
En ny verklighet, med samma trötta inställning
Uppgivet, ifrågasättande, ilsket
Ett raseri som bränner från insidan
En mask som är kyligt iskall
Förråd aldrig dina känslor, lita aldrig på någon
Varje vän en potentiell dolk i din rygg
Pengar styr världen och förblindar människan
Fördunklar hennes inneboende nihilism
Den gud som bor i den fulaste delen av oss
Den smutsige Gud vi mördade
För att få kalla oss själva eviga
Medan vi fortsatte kräla i dynga

Sanningen är att den Gud som längtar efter att förverkligas
Finns inom oss, i våra mörkaste skrymslen
Den gnistrar som diamant i ett hav av kol
Suktar efter giriga händer
Skälver, i älskande kroppar
Likt skaparkraften, föds ur förfall
Liv föds ur död, mening ur förgänglighet
Sanningen glöder som kol i våra ögon
Som de vises sten, du finner bland smuts
Allt detta finns för våra händer
Men först måste vi sluta dränka varandra
Och det tycks mig som ett omöjligt projekt...




Fri vers (Fri form) av Son of Hades
Läst 94 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2022-09-24 20:16



Bookmark and Share


  Lustverket VIP
Nice. Lite Jungiana på lördagkvällen!
2022-09-24

    Jim Friberg VIP
Om du alltid kan köpa mer sand till ditt timglase vad tjänar då tiden till? Den hungrande är mer motiverad att jaga för sin överlevnad än den mätta. I den moderna tiden är vårt straff ej att svälta, utan att äta ihjäl oss. Vi är lägre, och ingen mättnad i världen ändra på det.
Och för att du drog upp honom, som han skrev "Ofta har jag skrattat åt de veka som trodde att de var goda för att de saknade klor". Om man är rädd för att födas kan man likgärna dö!
2022-09-24
  > Nästa text
< Föregående

Son of Hades