De smyger i mörkret
När lamporna slocknat
De viskar i tystnaden;
Tisslar och tasslar
De är här, när ingen annan är det
Kryper i ögonvrån

Kanske är det dem som ger sig till känna
I vakna nätter
Med vita små väsande huggtänder
Med röda små brinnande ögon
Suger de märgen ur benen
Viskande röster
Fryser blodet till is

De är här, när ingen annan är det
Jag hör dem, när ingen annan gör det
Jag ser dem när alla andra är blinda
När människor jäktar i sin jakt på... vad?
Lugn? Frihet? Vila?
Kan man finna dem i sin motsats?

Jag ser det ingen annan verkar se
Det får mig att frysa och längta hem
Till en värld som aldrig egentligen har funnits
Så jag flyr, återigen, till skuggorna
Till mina svarta små sjungande muser
Till mina vackra små viskande änglar

De, som bara jag kan se
De, som bara jag kan älska
De, som suger märgen ur mina ben och blodet ur mina ådror
Och målar mästerverk i mina ögon
Mina svarta små krälande muser
Som föds, och lever, och dör
I mörkret
Och i tystnaden