Jag är en svalkande vind i den sibiriska tundran
Jag är en dröm i vaket tillstånd
Jag är ett stearinljus i midnattssolen
Och ett flyktförsök som inte leder någon vart

Du är en glödande ros
En böljande grön äng utan ände
Porlet av en bäck i skogen
Och stjärnhimlen i ödemarken

Du är snidad, jag är grov
Jag tror du föll som en av Guds tårar
Medan jag krälade som en ödla
Ur en livmoder som alla andra

Ditt hår faller som en orkan över mitt ansikte
Jag faller handlöst mot grå betong
Ett tusen ett, ett tusen två, älskar du mig då
När jag för din skull slits i stycken?

Din röst sprakar som ett tomtebloss
Du smider viskande ord i vinden
Du gräver, och hittar guld
Men jag, jag finner bara sten

Fem sekunder, tio sekunder
Mitt liv är en evighet och jag är alltid ensam
Jag ser dig i dimman, skimra som en hägring
Och skingras som älvor i en midsommarnatt

När sommaren dör så dör jag med dig
När vinet tar slut är du min butelj
När jag gråter, så förgät mig ej
För du är allt jag någonsin haft