Hon är äppelträdet
under solregnet
där de ystra molnen
ropar på norrsken
Hon är poesins kraft
när äpplet faller
och orden briljerar
hårda som en sten

Hon är regnbågen
i en sekund av evigheten
där vi trampar runt
och söker efter lycka
Hon är kärlekens terapeut
under regnbågens ljus
med sin varma stämma
vill hon känslorna smycka

Hon är höstlövens palett
nattens ljussken
den enslige vandrarens
väg att söka tröst
Hon är kärlekens styrka
när den har ebba ut
på ett löv i framtiden
får de svaga en röst

Hon är svalan i det blå
när den svävar fritt
och den som söker frihet
i den slutna världen
hon är den vita gudinnan
som vill själarna väl
och vinden så följsam
på den ensliga färden