Hon har slutat bry sig,
om vinfläckarna på mattan,
om den obäddade sängen,
om dig.

Numera sitter hon ute,
ser på vårens ankomst,
väntar på att livet ska gå förbi.

Hon ser fåglar som bygger bon,
och undrar när det är hennes tur,
att flyga.

Hon andas in värmen,
väntar på att den ska tina hennes tår.

Jag tror att hon förstår,
att för hennes eget bästa bör hon hämta saltet.
För snart kommer du igen,
och nya glas ska krossas.