Han kom till hotellet
men fick inget rum
den mörka mannen
ansågs vara för skum
en hälsning så vänligt
med en öppen hand
ett svar så entydigt
åk hem till ditt land

På torget han satt
hade druckit en del
ett glas med vännerna
kan väl inte vara fel
han njöt i stunden
brus från nattrafiken
polisen tog bort honom
så ledsen och besviken

Ihopkrupen och ängslig
där utanför affären
hon bad om en slant
av den rike miljonären
det vandrande folket
fick inte vara där
ty den som är fattig
ställer bara till besvär

På bänken under natten
så trött och frusen
utlämnad och ointressant
omtalad till tusen
otrygg är tillvaron
kan aldrig vara still
med packningen på ryggen
avvisad en gång till

De sökte sin kärlek
förälskade av samma sort
stöveltrampets härskaror
vill gärna jaga dem bort
kärleken är gränslös
och det borde få vara så
därför är en avvisning
så smärtsam att förstå