Barnet skrattar med snöängeln
som formar den tid som samlats
där i snön
(visste du att en flingas daltid
från himlen tills den nuddar mark
är tio minuter?)

Jag gråter med imman
som formar den tid som samlats
där på min spegel
(visste du att en människas tårtid
från ögat nedför kindens tysta kulle
är tio sekunder?)

Vet du om att tidens ande
är tidlös?

Om dig kan jag
inget här teckna