Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
telefonkö igen - hopplöst!


försäkringskassan, mon amour...non!


Nej, jag älskar inte försäkringskassan

En gång i tiden var jag väldigt förtjust i Posten och Postgirot, SJ, Televerket
och Vägverket

En gång i världen, i vår värld, satt det människor i en telefonväxel och pratade med en om en ringde och behövde hjälp med nåt
Det är inte så länge sen
Jag minns det tydligt
Jag minns att jag ringde och att nån svarade, alltså inte en robotröst, inte tonval, inte tryck ett avsluta med fyrkant, inte du har plats etthundraelva i kön,
utan en livs levande människa som svarade: Vad kan jag hjälpa till med?

Jo, det är sant!

Men tänk så himla kostnadsineffektivt! Så dumt!
Då hade dom väl inte råd med jättebonusar till direktörerna!

Tänk,
det fanns en tid när vi sa:
Som tåget
eller Som ett brev på posten
när vi menade nåt som var säkert och tryggt å snabbt och som vi kunde lita på!

Jo, det är sant!
Jag var med.
Det var inte så himla länge sen.




Fri vers av larkin
Läst 298 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2014-04-02 19:48



Bookmark and Share


  Anita Westin
Jag var också med! Tänk man tror nästan att man drömt!
2014-04-13
  > Nästa text
< Föregående

larkin
larkin