Knivarna som sågar sakta i mitt hjärta.
Rösten som viskar och hypnotiserar min hjärna.
Allt som fräter sönder mig, och sakta blundar med tunga ögonlock.

Döden sitter och skriver sakta, sakta med sina isiga fingrar.
Den mörka blicken kontrollerar mig som en marionett docka.

Handen smeker nålen,
Strupen skriker efter tabletter,
Hjärtat gråter efter närhet,
Jag själv vet inte vad jag gör, tänker eller tycker då för tillfället.