nobelt är att vila

i egen aska

nobelt är att älska

det som rör sig

kvällen vrängde

sina aviga ord

i strupens

blixtrande motkultur

en slöjad saz lyfte mörkret

dröjande vid

sina fingrars möjlighet

vid murars räckor

nobelt är att vika

intentioner bland lakan

att inte vara segerrik

när det blåser