Vi trycker på varandras knappar.
Lever i våra egna bubblor fastän vi egentligen borde dela, du och jag.
Jag väljer tystnaden, lägger livet vid sidan om för att inte behöva känna.
Inte behöva välja, inte behöva se dig i ögonen och säga – Snälla.
Jag väljer att se mig själv, som den klaraste stjärnan på himlen.
Det hoppar och bubblar i mig fastän jag står här naken och väntar in timmen.
Blottad för dig och dig men känner inte mig själv.
Väljer vägar som ska leda mig rätt,
men kanske visar det sig att det kommer bli fett snett.