det snöar sakta på själen
och när våren visar sina allra finaste sidor
gråter jag sorgsna tårar som får min kropp att skaka
ryckningar som gestaltar panik

jag får ångest över paniken
oroar mig för varför
varför det snöar sakta på själen
varför snöflingorna är tunga som cement
och min själ lika vissen och ihopkrupen
som ett skafferigammalt russin

det snöar sakta på själen
och jag gömmer mig för mina vänner
öppnar upp mitt hjärta för folk jag inte känner
bränner hål på tankar som inte existerar
gråter tills tårkanalerna stelnar och mina ögon blir till blank is

det snöar sakta på själen
jag samlar ihop alla tankar
alla tunga flingor
alla gråtna tårar
och täpper igen mitt hjärta