... är oavsett 
per vilken definition
vi betraktar den
en ständigt pågående
känslorevolution
vilken utvecklas allt mer
från generation till generation ...

Ty när den vi
känner den äkta kärleken 
tillsamman med
av någon otänkbar anledning
rycks oss ifrån ...

... Växer den äkta kärleken
till sig 
inte så långt bortom
horisonten på den
sorgbearbetningsprocess
vi obevekligen behöver genomgå ...

När vi är redo att gå vidare
och möta framtiden igen
med öppna sinnen
kommer vi åter lära känna
den äkta kärleken
då vi möter någon
vi kommer att älska
och tillsammans med vilken
vi kommer att vilja skapa nya minnen ...

Den nya kärleken
är av en annan dimension
än den vi upplevde förut
Men att vi den släpper in
bland våra sinnen
innebär ej
att vi vare sig
glömt eller förträngt
eller
att den förlorade kärleken
skulle ha tagit slut ...

Ty oavsett vad som skett
och vad som gjort 
att den vi älskat gått oss förlorad
så lever den för alltid kvar
ömt vårdad bland våra minnen ...

... och hjälper oss
att ta vara på den nya kärleken
och utifrån våra erfarenheter
utveckla den till en annan dimension
med hjälp av att våra minnen
av det som en gång var
men ej längre finns kvar
skärper våra sinnen ...

Men för att den äkta kärleken
överhuvudtaget ska få en chans
måste vi tro på dess existens
och vara öppna för 
att verkligen bjuda upp till dans
när den vi är ämnade
att få uppleva den äkta kärleken 
tillsammans med 
möter oss på vår väg mot framtiden ...

... Det är först då
vi verkligen kan få
uppleva den allra ljuvaste sinnesfriden ...