... och det blir
kyligt rått och kallt ...

Då känns det
som om
jag fryser 
inom överallt ...

Ser solen gå i moln
och iskallt regn
som börjar ösa ner ...

Då blir det 
lite svårt
för mig
att se
det vackra
livet har att ge ...

Ber då tyst
till min skyddsängel
att mig åter få att se ...

... att solen 
ännu ovan molnen
skiner så som
den obevekligen 
oavsett gör ...

Ibland
hon tar min hand
i sin
och leder mina känslor
till en tanke
som blir till en insikt om
att värmen snart är åter
och allting börjar om
än en gång ...

Vet att hon
ser mig som sin
men vet också att
hon vill mig så mycket mer
än vad jag förmår att se ...

Hon söker
skärpa mina sinnen
och få mig att hämta
kraft och energi
ur mina gömda minnen ...

Jag känner att hon så gör
för att jag ska kunna 
se och känna
den försommarmilda vinden ...

... vilken mig ger
en föraning om 
att du som är ämnad för mig
finns där ute någonstans
och bara väntar på
att mig snart möta få ...

- Att du kommer snart till mig
för att jag ska få
kunna vara och förbli med dig ...

- Den tanken
lindrar kylan inom mig ...