dagen slumpade sig
helt annorlunda
än förväntat

i den nysläckta rabatten
spelade förryckta trumpeter
förruttnelsesonater

små smala män sprang
bland löven
i stuprännorna

mörkret föll slutligen
som mycket små paket
av krökt rymd

lyssna noga nu
jag säger det bara en gång
det finns inget mer

i en indisk handvändning
vände kvällen blad
på ett obegripligt språk

sefardisk eller romsk
det finns alltid längtan
i utanförskapets gemenskap

druidernas örter
meskalindianernas syner
allt är somatiskt

en bunden fela
i en takt helt ur led
kvällen urartade

vi ses kanske
i en förort till Damaskus
innan bomberna faller

eller så möts vi
över massgravarna i Ukraina
utan något mer att säga