Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fläckig mörk mossa



Jag slutar aldrig gråta längre

jag tror inte jag grät så mycket när jag var yngre

jag var nog ungefär som en sten

täckt av skakande mossa

hal och jordig

från skogen



Dubbeltroll

rullande

nerför laviner

in i maskiner

och stoppade ekrar

från att få allt att snurra



Dalar

blir till rum

som jag tar på mig själv i

mot en stor, lurvig nallebjörn



Väggar

han lyfte mig mot

jag hade sex så ofta då

överallt

nu har du tappat mig



mot golvet



i golvet



jag lämnar fläckar av mörk mossa ännu

då jag mosas

mot gliporna



och sipprar genom

bjälkarna



med ännu en önskan



att du vill göra det mot köksbordet

hallgolvet

handfatet



Det lilla bortglömda rummet bakom tapeten
vet mycket mer än jag


kaminen tycker om skräp
och den har käkat en massa hemligheter

jag letar

men tittar inte så noga

efter allt


köksgolvet knarrar
där kan man aldrig smyga
och det finns inte ens någon dörr


bara förtapetserade dörrar
och hemligheter som fanns i golvet
de rivde upp mot det gamla


de bytte golv


jag tappade ett glas
det kanske var blod
det kanske var därför


tuppen fick halva sin hjärna uppäten av räven
hönsäggen var utslitna för tidigt
man kunde se fostret genom skalet
det var blått och lila
som slajm


trädkojan lekte vi sällan med
men vi satte upp gardiner i alla fall


det fanns tre träd till oss vid hallonbuskarna
det var körsbär
och vi klättrade i varsitt
sen dog dem


kaninen bet han i fingret genom gallret tills det började blöda
precis som när någon kastade en såg på hans fot
blödde han
på stället där alla kaniner var begravda
kaninkyrkogården


vi räddade katter
de bodde under huset
i ett litet hål
bland gamla skolböcker


vi hade skolbänkar
och en gammal tavla
med gamla hälsningar
från elever
och brännässlor syntes överallt


scenen hade blå sammetstyg
och brädor inunder
men jag täckte för hålen
och gjorde en pjäs


jag spelade på ett ostämt piano
det var så jag lärde mig toner


jag kramade tomma kramar
det var så jag lärde mig älska


jag ramlade utan händer
det var så jag gick sönder


det var så hela min kropp gick sönder




Fri vers av om en Siri
Läst 452 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2014-04-11 20:23



Bookmark and Share


    nånja
shit vilken tryckvåg!
2014-09-16

  Peter Stjerngrim VIP
Innerligt glad att se dig skriva igen ...
Ett starkt flöde som får mig att känna
det som om du verkligen öppnar upp
och låter flödet förmedla
någonting som är väsentlig för dig att få befästa i ord ...
2014-04-11

  cilax VIP
strävar, prövar, riktningen är som skiss. den är obändig i sin vemod
2014-04-11

  i af apa
andlöst jäkla bra! bästa i världen!
2014-04-11
  > Nästa text
< Föregående

om en Siri
om en Siri