nätter i en stökig sommarstuga
på pappas sommarö
vi får sova i samma säng
mina småsystrar och jag
på kvällen läser jag bröderna lejonhjärta som jag hittat på vinden
dom somnar svettiga håret klibbar mot pannan
stryker bort det
ligger som små fågelskrämmor utan täcke
det är svårt att få plats
någon har ristat i väggen
trä som doftar hundra år
en fransman som dog i kolera
på en av bäddarna här
en gång var det sjukhus
dom sista raderna
”allt för dig, min älskade Marie”
snirkligt svagt
i spökhuset
på morgonen försöker jag dricka kaffe
för min pappa vill inte tvätta sina döttrar
dom stinker från solen fälten sommaren
vill inte att dom ska skämmas för sina klibbiga kroppar
den ena har redan varit så ledsen för att hon inte är bra på kubb
hon känner sig dålig på allt fast hon bara är åtta
så jag tar dom till stranden
när vi kommer fram är himlen farlig och mörk
det kommer bli åska snart
skyndar med schampoo
doppar deras huvuden
håller kropparna flytande
dom är lätta i vatten men följer med strömmen
bubblor och kallsup
molnen närmar sig
inte bada när det blixtrar
pappa skriker gärna från stranden
men han tänker inte tvätta dom
doppar nästan dränker
vi hinner precis
senare i trädgården
sätter jag mig i korgstolen
den knakar när dom turas om i mitt knä
borstar ut tovor från sjön
vad söta flickor ni har
som att jag har dom
är inte ens förälder
plötsligt
tårar
jag tänker på resan till Peru
besöket på Inkamuseét
där det finns uråldriga prydnader
från tusenåriga flickor
gråter på montern
imma på glaset
det droppar över
diadem
hårspännen
klämmor
av bärnsten och turkos
som någon en gång burit
det är viktigt att vara fin
tänk alla flickor som pyntat sitt hår
det enda jag vill är att få fläta dom
som dom en gång flätat varandra
och tusen flickor före
innan civilisationen
tillbaka i trädgården på sommarön
droppar mina tårar på mina systrar
deras hår har växt i flera år
nedanför rumpan tyngden i nacken
letar efter löss tills ögonen blöder
flätar tills fingrarna trasslar
kammar tills knogarna vitnar
knyter tills händerna skrumpnar
hela mitt knä är fullt av deras hår
hela mitt liv är fullt
och jag tänker på flickorna i Peru
jag kommer aldrig fläta dom
på kvällen åska men inget regn
gömmer oss i korgstolarna
småsystrar i knä
det är okej Siri, säger dom
jag skrattar för jag visste inte att jag var rädd
nästa morgon måste jag kamma deras hår igen
min pappa stannar i sängen så jag får leka med dom på fälten i sommaren
lär dom volter, cirkus och hur man leker lejon
jag kan visa hur man håller benen stadiga
det enda som finns i mig är drömmen från natten
om händer som en gång vinkat
och flätat flickors hår
jag tar ett hårt tag i mina systrars händer och vi gör ett häftigt trick