Den faktiska förlusten efter alla dessa år.
Den fantastiska förlusten efter alla dessa år.
Den fantasifulla förlusten efter alla dessa år.
Den fasansfulla förlusten efter alla dessa år.
Stönar som ett lik. Stönar som en gammal gammal gumma. Stönar som en entusiast. Stönar som en döende.
Gnider sig mot mig med en varm, mjuk mage.
Magen är alldeles mjuk och oskyddad.
Magen är alldeles mjuk och oskyldig.
Magen är alldeles mjuk och alldeles oskuld.
Magen är mjuk och oskuld.
.
Jag tänkte väva mig ett sånt där varmt täcke man kan ha om vintern. Bara för att ha ett projekt.
Min mamma lärde mig aldrig hur man väver. Min pappa lärde mig aldrig hur man väver. Min syster lärde mig aldrig hur man väver.
.
Min mormor kan vara rätt så barsk ibland. Det är imponerande.
Mormor ber till sin mamma när jag håller på att dö.
Jag kanske blir förlamad i benen och mormor har tårar i ögonen.
Jag vaknade mitt i natten när min mamma dog, sa min mormor.
Jag drömde samma natt att min mormor dog, sa min moster.
Dom båda läser om min mormors farmor Sally och vill att jag också ska läsa om henne. Min egen mamma är alldeles tyst. Hon är ihopknäppt som en kringlad fossil, som ett avvaktande bergatroll.
Skrumpen, rynkig och grå.
Håret hänger i feta testar som en gammal dragarhäst.
Ögonen är snurrande klot som en discokula som helt genomskinliga som röken över ängen om sommaren som virvlar och myser vita och tunna moln.
Hemma hos oss fanns det älvrök.
Det finns älvringar i mammas ögon.
I mina ögon sprakar det glittrande glasskivor. Det har jag fått efter min farmor Ingrid.
Hon brukade kasta kaffekoppar i taket.
Hon brukade kasta kaffekoppar i golvet.
Hon brukade kasta:

• knivar
• assietter
• kakfat
• stekspadar
• nattdukslampor

i väggen.

Oj vad det dånar! Oj vad det krasar!

Farmor kastar och kastar och mammas ögon slungas bak i ögonhålan och försvinner.

Oj vad det låter! Oj vad det flyger!

Farmor tycker om att kasta saker.
Farmor tycker om att kasta saker tills hon är alldeles svettig och lockar har lossnat från den noggranna håruppsättningen.
En miljon hårnålar sprutar som eldsken från tomtebloss.
Farmor tycker om att kasta saker tills glasskärvor glittrar i hennes ögon.
Farmor tycker om att kasta saker tills mammas ögon snurrar runt och runt och runt; pupillerna som små balettdansöser.
Pupiller som små ballerinor.
Piruett! Piruett! Vrålar pupillerna.
Plies och piruetter mina små kära älsklingsballerinor, säger mammas tomma älvögon.
Nu dansar vi lite älvdans.
Nu dansar vi älvdans i en ring i mammas tomma ögon, mina små älsklingsballerinor.
Vi snurrar fortare och fortare, hand i hand.
Också händer det fruktansvärda.
Vi tappar balansen.
Mammas ögon spricker.
Små dåliga små ballerinor.
Ballerinorna har inte övat nog.
Ballerinorna har inte gjort sin hemläxa.
Små tafatta småballerinor.
Som spräcker mammas ögon.
Som skär ut mammas ögon med farmors glasskärvor.
(Akta, dom är vassa!)
(Akta, du kan skada dig!)
Ögonvitan är som en äggvita och rinner rätt så snabbt ner för mammas kinder.
Nu är inte hennes ögon tomma längre – äggröra.
Det blev äggröra av det här, säger mamma.
Det blev äggröra av det här, säger mormor.
Det blev äggröra av det här, säger min moster.
Det blev äggröra av det här, säger min syster.
Min syster har aldrig lärt mig hur man växer.
Farmor torkar sina väggar från alla krigsspår. Från skärvor. Från kaffesump. Från spilld fil. Från förlorat ägg.
Vad händer? Undrar det förlorade ägget.
När ska vi äta? Undrar det förlorade ägget.
Vad ska vi äta idag? Undrar det förlorade ägget.
Hoppas att det blir något gott. Hoppas det blir något riktigt, riktigt gott.